fredag 6 november 2009

Min demon.

Ett riktigt litet, sött monster!

Hemma hos mig bor något väldigt läskigt och skrämmande. Hemma hos mig finns en liten djävul, som är så elak och läskig att den håller mig vaken om nätterna. Den skrämmer mig, den drar i mitt täcke och morrar åt mig. Dess ögon lyser i mörkret och man hör hur den grymtar och skriker, piper och vänder sig i min fotände. Det är varje natt man sätter sig upp och är helt förskräckt och man vågar knappt somna om. När rumet blir mörkt trivs den bäst och man drar ut på att gå o lägga sig för man vet att den kommer att väcka dig. Men om dagarna sover den lilla djävulen. Det är min tasmanska djävul. Tänderna är vassa och klorna skarpa. Jag har lyckats fånga den på bild!


Här är hon!

Nej, hon är helt bedårande men precis som alla andra kattungar har hon en tendens att gå en på nerverna. Detta är mitt lilla hjärta. Hon är i dagens lägen 25 veckor och helt underbar. Hon heter Plyth.
'Plyth', vilket konstigt namn på en katt, tänker ni. Men ni ser den svarta fläcken under näsan på henne. Den representerar både den roliga och kärleksfulla Charlie Chapplin och en annan figur, Hitler och på tanke på hennes personlighet, för att inte prata om hennes aktiva mage skulle jag vilja säga att båda bilderna stämmer om henne! Normalt var det tänkt att jag skulle döpt henne till Ginger, Whiskey eller Bailyes eller kanske Lilith. Men inte för att låta för sentimental, första gången hon låg i mitt knä med sina nyfödda, 3 veckor gammla, blåa ögon och kunde inte göra mer än att pipa, så förstod jag att varken av dessa namn hade passat på min katt. Plyth var det första som kom upp i huvudet på mig och många har rynkat näsan till mitt beslut men det skiter jag i. De flesta som är värda att känna har accepterat det och dom tänker inte på henne som nått annat än Plyth. Möjligen Kattfan med men det har inte med hur hon ser ut att göra.

Men till dagsläget. Den lilla sötnosen har lärt sig fräsa äntligen. Något hon borde lärt sig för flera månader sen då det är det ända hon hör från den andra katten i hushållet. Men det hela handlar inte om att fräsa åt den vuxna, gammla katten utan att beskydda sina leksaker. Så vi brukar små bråka med henne när hon leker och "böja oss ner för att ta hennes leksak" och hon låter så fjuttigt. Givet så snor vi ju aldrig hennes saker och det är nog ingen som vill sno dom eftersom hon har samma problem som en hund med att behålla saliven i munen när hon leker. En annan anledning är också för att hennes leksaker ofta blir dränkta i avloppet eller mördade och flådda (Jag sa aldrig att hon var snäll). Och annat om dagarna än och sitta i kvittra i fönstret och försöka sig på teckenspråk med småfåglarna som stannat under vintern eller "ligger på laddning" som vi brukar säga för att sedan kunna flänga runt hela natten.

Så till alla er som får sova på nätterna, sov gott era jävlar! Sov gott!
/Oönskad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar